2013 har verkligen varit ett upp-och-ner-år när det gäller hunderiet. Mycket som varit väldigt roligt och så en del riktigt sorgligt. Ett sånt här inlägg kanske inte är så kul för andra att läsa men roligt att själv kunna få en snabb överblick över året.

Januari var en riktig vintermånad med snökanoner och oväder med en glimt av barmark mitt i. Flocken bestod av Frasse, Mojje och Wille. Det gick såklart inte att träna så värst mycket, mest jobba och snöpromenader. Och så hade Wille tjejer på besök, Tingsbackens Vanna och Erkens Yes. Det var både spännande och roligt!

Även februari var vintermånad med nån liten glimt av vår. Ett par riktiga träningar, med både får och nöt blev det. På årsmötet fick Mojje och Wille sina medaljer för 2012 års KM Nöt. Och både Vanna och Yes konstateras dräktiga!

Mars inleddes med en tripp till Skåne och kurs för Frida Greis. Frasse jobbar på hos kossorna och blir bättre o bättre. Vår lilla lamning stökas över och Wille blir stolt pappa till två valpkullar. Sju små valpar i vardera kull. En valp från Wille/Yes-kullen ska flytta hit. Jag var i Lekeberga och gick Steg 1-utbildningen för blivande vallhundsinstruktörer, Wille och Frasse åkte med.

I början av april var det åter dags för Lekeberga, då det var uba-träff. Trevligt och lärorikt! Frasse fick följa med som ensamhund, tror han gillade det. Mellan resorna till Lekeberga hade Wille ännu en date, nu med Lokagårdens Spot (Prick). Vi gick oxå kurs för Zonja Ottosson här hemma i Vannborga. Äntligen blir det vår på riktigt och man kan träna lite ordentligt! Och i slutet av månaden är det tävlingspremiär 2013 - IK1 i Skåne. Wille kom sexa första dagen och slog till med vinst dag två!! Första dagen vann Anjas Qvicka, Wille kusin! I och med detta hade vi 27 poäng till unghundscupen, kändes hur bra som helst! Jag valde oxå ut vilken valp som skulle flytta in i flocken - My Nr One Pep!

I maj börjar betessäsongen och framförallt Frasse jobbar med att sortera och ta hem kalvkor när dom ska plockas in. I slutet av månaden flyttar Pep in i huset till Mojjes förtjusning och Frasses förskräckelse (som snart går över). Månaden avslutas med en nötkurs för Catarina och Irene. Och Wille har en parkeringssnabbis med Torpvallarens Jinn som kom med färja från Gotland för att dejta.

Juni Wille blir pappa igen när Prick får sju små valpar. Här hemma växer Pep in i flocken och visar sig vara en öppen, följsam o ch go liten kille som mest bara är glad. I mitten av månaden griper ödet in och Mojje hittar ett nytt hem. Jag har under en längre tid funderat på att placera om honom då han inte trivdes på jobbet och vi inte klickade i träningen men ville inte annonsera ut honom. Men nu blev det bara rätt och Mojje är nu ensamhund på en gård inte alltför långt härifrån där han får all uppmärksamhet och helt enkelt lever livet! Sen var det var ännu en helg med Ik1-tävlingar för Wille. Det var knepiga djur med massor av drag, första dagen bröt jag och andra dagen kom han trea. Därmed hade vi startat sju IK1:or inom kvalperioden till unghundscupen med facit en bruten tävling och sex topp-tio varav en vinst. Härliga lilla hund! På sista tävlingen får jag nöjet att träffa några av Wille/Vanna-valparna, härliga glada små liv! Nu gick vi över till nöttävlandet igen för att ladda inför Nötcupen. I slutet av månaden blir det fyra starter i NN1. I Åtvidaberg inser jag ur ovana vi är vid kuperad terräng då Wille gör otroligt vida utgångar, sen åker vi till Skåne igen och där är det väldigt springiga djur. Men resultaten dessa dagar är 2a, 3a, 4a och avslutar med en vinst, nu är vi klara för NötCup 1. Återigen: härliga lilla hund! På hemmaplan är som vanligt Frasse första arbetshund och Wille hjälper till.

Juli blir en orolig månad. Morgonen den 6 vaknar jag av oväsen på bottenvåningen, det visar sig vara Frasse som fått ett rejält och långvarigt krampanfall. Det blev början på en orolig tid med medicinering, provtagningar och en massa väntan på provsvar. Under tiden var Frasse påverkad och dimmig av medicinen. I slutet av månaden debuterar Wille i NN2 där jag sabbar lite för honom genom att inte ha riktigt koll på läget. Wille skötte sig bra men jag inser att vi måste träna på fråndrivningarna. Tror vi fick tre SM-poäng, kul. Kände att det var jobbigt med Frasse och strök mig från sista tävlingen och stannade hemma istället. Den här månaden inhandlas en styck husvagn, trodde väl aldrig att jag skulle bli husvagnsägare... Månaden avslutas som den började, Wille blir pappa till Jinns sju små valpar som föds på Tingsbackens kennel på Gotland.

I början av augusti kommer dom sista provsvaren. Frasse har malignt lymfom. Den 8 augusti får han somna in för gott och han tar en liten bit av mitt hjärta med sig. Bara några dagar senare går Nötcupen av stapeln på hemmaplan och jag har ingen lust alls, vill bara att det ska vara över. Wille slutar trea på cupen. Senare under månaden kommer bc-tjejen Aliz hit för att bo o träna ett tag. Månaden avslutades med Willes IK2-debut, han skötte sig fint på springiga, roliga ryafår.

September inleds med andra dagens tävling på ryafåren, Wille kommer fyra och får sina första poäng till Sm Får och Sverigecupen. Senare under månaden var det dags för Skåne igen, det var IK2 som gällde. Fyra starter på två platser. I Storegård var det en stor fin bana med riktigt långt hämt, första dagen klantade jag bort då Wille såg flocken innan gå av banan och aldrig hittade "sina" får. Sen åkte vi till nästa tävling som hade sina egna svårigheter men inte lika stora avstånd och där tog vi revanch och kom trea! Dag två i Storegård hittade han fåren som stod ca 400 m bort och gjorde ett riktigt fint hämt, men fråndrivningen blev för tung och jag bröt. Men kände mig löjligt nöjd ändå. Jag bestämde mig för att ta en parningsvalp från Gotland, att bara ha två hundar kändes liksom bara fel och Aliz var ju bara på besök. Så en dag i slutet av månaden åkte jag till Oskarshamn och tog emot lilla Mellie som kom med färjan tillsammans med uppfödaren Kerstin. Ja, det blev en tik och jag kan inte riktigt säga varför det blev så, det kändes helt enkelt rätt! Mellie visade sig vara bedårande söt men med skinn på näsan och hon hade inga problem med att hävda sig i flocken. I september var det ju då dags för Unghundscupen! Tja, den hade väl gått bättre om vi tränat lite innan kanske. Men vi hade näst bäst hämtpoäng (47) och full pott på delningen iaf, som tröst för katastrofal fråndrivning och tid slut vid fållan. Vi slutade på nittonde plats med 58p. Jaja, vi tog oss dit iaf... Och inte att förglömma det viktigaste under denna helg, jag fyllde ju år och världens gulligaste Nela som jag camperade ihop med överraskade med tårta med brinnande ljus och allt! Själv hade jag nästan glömt att jag fyllde ;)

Oktober Pep har under hösten gått valpkurs hos bästa Anja och i början av månaden var det avslutning. Lite tråkigt, man vill gärna att det ska fortsätta liiite till. På den roliga lilla avslutningstävlingen kom den lilla token trea, dutti pojk! Pep får träffa fåren med jämna mellanrum men är inte riktigt trängsbar ännu (lite smågalen faktiskt) och det är ju ingen bråska. Mellie, liksom Pep, tände på fåren med en gång dom såg dessa ulliga varelser. I oktober åkte vi till Gotland och tävlade, det var riktigt roligt och jag fick träffa tre av Mellies kullsyskon. Dessutom fick Wille några fler SM-poäng. Andra dagen kändes Wille lite avslagen och vid delningen tog det stopp när poängen tog slut... Willes sista tävlingar för året är kvalet till Nordisk Nursery som gick uppe i Breviksnäs, superfint och trevligt. Wille kändes konstig och seg, efter dagens andra tävling var han helt utslagen så jag blev riktigt orolig. Tror vi kom på tolfte plats sammanlagt, dom i topp-tio gick vidare till NN. Vi halkade ändå med till slut då andra strök sig. 
       

I början av november bokade jag tid hos veterinär för att kolla upp Wille, det visade sig att han hade anaplasma. Vi behandlade med Ronaxan och jag strök honom från NN. Nu var det vila som gällde. Tävlingssäsongen var ju slut men på jobbet var det mindre roligt att inte ha nån hund. Pep är för liten och Aliz för på. Tur i oturen att det inte var betessäsong iaf. Pep börjar tränas så smått, mest bara attityd. Det är Mellies tur att gå valpkurs hos Anja och hon är rolig att jobba med - temperament och koncentration. Vi får vara med när Kennel Tjuvakull har valp/kennelträff och jag får se sex av sju Wille/Vanna-valpar. Så himla roligt, men svårt att liksom fatta att min lilla Wille är pappa till alla fina unghundar! Träningen med Aliz har kommit till sitt slut och vi kommer inte längre, hon flyttar hem till sin uppfödare igen. Jag hoppas verkligen att hon kommer att hitta sin plats i livet - lilla fina Aliz! I slutet av november kommer Karin Söderberg till Bläsinge och Anja och håller kurs i två dagar, jag går med Wille och Pep. Wille skötte sig bra med tanke på att han har en höglöpande tik på besök, Ullbitens Keya får förhoppningsvis valpar i slutet av januari. 

December När dom sista IK2-tävlingarna för säsongen har varit så ligger Wille på plats 41 på rankinglistan till SM Får/Sverigecupen. Jag kan ju bara konstatera att den här säsongen har gått så högt över mina förväntningar att jag blir lite mållös! Nåja, ner på jorden igen. Wille är färdigbehandlad och verkar på det stora hela som vanligt igen. Vi tränar en del men håller fortfarande igen på jobbet där det kan bli lite tungt. Han får jobba lite deltid helt enkelt. Mellies valpkurs avslutas, trååkigt! Men både Mellie och Pep är anmälda till fortsättningskursen. Förhoppningsvis ska det inte krocka för mycket med vallning och jobb. Hittills har vi en fantstisk grön vinter och det blir en hel del träning både på egen hand och med andra. Nu i mellandagarna var Tjuvakulls Franz med matte Michaela på Öland och tränade lite, det är så roligt att se Franz och andra Wille-valpar börja utvecklas i vallningen. Den gröna vintern verkar fortsätta en bit in på nästa år så det gäller att passa på. Rätt som det är så kommer väl snön..... Pep har kommit igång med träningen nu, jag lägger inga stora krav på honom men det känns bra. Och roligt! Så jag hoppas snön väntar ett tag till! 

Gott Nytt År!!!