Jepp, igår var äntligen sjukskrivningen slut och jag var tillbaka på jobbet. Känns bra!! Men axeln är inte helt bra så man får tänka sig för lite :/ Ikväll hade en kviga och jag olika åsikter om det där att gå in roboten och bli mjölkad, inte så jättebra för skruttaxeln. Men förhoppningsvis är den helt ok snart!! 

Hundarna tycker nog åxå att det är på tiden att man får gå till jobbet igen, även om Wille ser ut att säga "Matte, kan vi inte gå hem med de två onödiga. Så kan du och jag jobba!" ;)

Såhär såg det ut ute idag:

Och så här såg det ut efter jobbet...

Hon somnade!! ;)

Men inte så länge, Wille fick hundfåtöljen för sig själv :)

Händer ju inte så mycket när man går hemma, men man kan ju alltid släpa med sig kameran ut :)

Finaste Pep!

Tjhooo!!! :D    

Hon har ganska snygg stil ;)

Hopposkutt!!

Gäller att ha tungan rätt i munnen ;)

Ups, det stod nån i vägen :)

Här kommer jag! :)

Bra utsiktsställe ;)

Ur vägen unge ;)

Flygande Wille :)

....o flygande Mellie :)

Familjekampen ? ;)

Nästan lite sommarkänsla :)

Vackra Öland! :)

Syskonen bus ;)

Gissa vem som bestämmer? ;)

Ja fy, vitt o kallt o halt... kunde man ju varit utan!! Men innan eländet slog till så blev det riktig bra träning med Pep i Bläsinge idag. Bästa passen hittills tror jag. Ni vet den där känslan när det börjar kännas som ett du-och-jag med hunden i träningen... Den känslan började komma idag :) Då kan man liksom komma vidare och man kan få bakslag men ändå känna att det är ok på nåt vis. För bakåt går det ju för alla i träningen ibland, vore ju konstigt annars ;) 

Wille har fått nåt skräp i ögat och fick inte träna idag, men han fick iaf vara lite hållhund när Qvicka tränade lite hämt. O så fick han fösa en liten stund efteråt så han fick känna att han inte blev av med fåren hela tiden ;) Blir en sväng till veterinären imorgon för att kolla så det inte är någon skada på själva ögat. Men ikväll ser det så gott som helt normalt ut. Håller tummarna att det fortsätter så.

Dagen avslutades med instruktörsmöte för Sösvk:s instruktörer och blivande instruktörer, mycket snack och många skratt blev det :) Och lite planering inför våren såklart! Hemvägen blev en lugn historia - rena isgatan på sina håll :( Dessutom läcker bilen kylarvätska så det blir en sväng till bildoktorn åxå imorgon...

Angående förra inlägget så tar dom inte tillbaka några SM-poäng i efterhand så det var ju skönt. Det var ju trots allt tillräckligt många starter på tävlingen, och nog är det väl lite konstigt om inte utländska ekipage ses som tillräckligt bra att konkurera med... eller hur det nu är tänkt. Men till unghundscupen ska unghundarna konkurera med äldre och mer erfarna hundar som precis som de utländska ekipagen i 2an inte kan ta några rankingpoäng.... logiskt? Men men, vi får väl se om vi blir redo för de stora tävlingarna under sommaren. Eller om mina nerver blir det.... Hua ;)

Efter träningen kom skitvädret!!

Det har varit en diskussion angående en tävling vi deltog i i somras, tydligen är Svaks regler att utländska ekipage inte räknas som konkurenter (iaf om det är för få starter i en tävling) och i den tävlingen kom man inte upp i 15 starter utan att räkna med utländska ekipage, vilket krävs för att rankingpoäng ska delas ut. Så jag antar att vi kommer att förlora åtta SM-poäng eftersom vi kom trea på den tävlingen....

Nåja, själv ser jag iaf inte vår prestation som mindre värd och jag har svårt att inte se alla startande som likvärdiga konkurenter oavsett nationalitet (sen kan ju såklart utländska ekipage inte få rankingpoäng, men att ge svenska ekipagen poäng efter faktiskt placering hade ju löst det problemet). Men Willes resultat med 90/47 på en 110-bana är jag väldigt väldigt glad och stolt över. Vi ligger fortfarande på SM-listan (fast betydligt längre ner ;)), om vi sen bryr oss om att starta återstår att se. Det beror helt på hur Wille utvecklas under våren/sommaren. 

Med två unghundar plus Wille så blir det nog mycket fokus på träning och mindre tävlande i sommar, ett par helgkurser är redan inplanerade. Frida Greis kommer till klubben i mars, då ska främst Pep få gå tror jag. Lite kul eftersom Frida har hans morfar Cheviot Mick :) I juli blir det kurs för Derek Scrimgeour uppe i Bergslagen, där bokade jag två platser som alla tre hundarna ska få dela på, Mellie kommer ju faktiskt vara närmare året då - så spännande! 

Något annat spännande är ju att det närmar sig för Keya/Wille-valparna på kennel Ullbiten, ca tre veckor kvar bara! :)

Om nu bara den dumma axeln kunde skynda sig att bli bra så vore det toppen! Men nåt positiv har det haft med sig att vara sjukskriven - hälsporren har blivit bättre :) Men det är tråååååkigt att inte jobba!!!!

Än så länge njuter vi av barmark och plusgrader, men om ett par dagar ska det bli vinter säger väderprognoserna. Ser dock inte ut att bli några större snömängder här.... Undrar om dom har rätt eller om det drar ihop sig till snökanon? Hoppas inte!!

Eftersom 2013 avslutades med anaplasma och 2014 inleds med att jag druttar omkull och lyckas få axeln ur led (ja, det gjorde liiite ont...) så kan man ju kanske hoppas att resten av året blir sjukdoms- och skadefritt..... Jag har lite flytande mål inför året beroende på hur det känns när säsongen drar igång. Men några tankar hund för hund får det väl bli :)

Wille

Hm, Wille borde väl vara lättast att sätta upp mål för men faktiskt inte. Jag känner ju att jag klev upp i 2an lite för tidigt med honom, han var inte riktigt mogen och det slog ju tillbaka såklart. Så nu beror det lite på hur det känns framåt vårkanten. Skulle tro att jag startar honom i någon IK2:a i närheten för att känna av läget. Så får vi utgå från det. Sen vill jag nog hellre starta lite nöttävlingar än jaga kvalpoäng till Sverigecupen. Mitt mål med Wille 2014 är nog helt enkelt att inte ha några specifika mål vad gäller tävlingar utan mer att ha en bra känsla och prestera så bra vi kan utifrån hur vi ligger till i träningen. så som man alltid borde göra ;) Hellre backa tillbaka lite i år och komma igen längre fram. På hemmaplan är det ju som vanligt så att det ska fungera på jobbet osv.....

Pep

...har ju kommit igång så smått och det känns bra så långt. Förhoppningen är att han ska bli godkänd någon gång under slutet av sommaren. Målet är ju att han ska komma igång även på nöt och bli godkänd även där. Sen ska han ju helst kunna börja göra lite nytta på jobbet och med den lilla fårbesättningen åxå :) Men mitt viktigaste uppdrag i det hela blir att ta det lugnt, att inte göra något förrän jag verkligen känner att han är mogen och redo! 

Mellie

Det stora målet med den här damen är väl helt enkelt att starta upp henne och komma igång ordentligt med träningen. Helst både på får och nöt. Vp/Ik1/NN1 är inte något mål för året, men heller inte uteslutet om hon känns mogen för det framåt senhösten. Vi ska ta allt i lugn takt och inte stressa på något på något vis!! 

Kollar på vädersajterna och det ser ut att vara barmark åtminstone en liten tid till, så det är bara att träna på så länge det går :) Förr eller senare lär ju det vita eländet trilla ner från skyn....

2013 har verkligen varit ett upp-och-ner-år när det gäller hunderiet. Mycket som varit väldigt roligt och så en del riktigt sorgligt. Ett sånt här inlägg kanske inte är så kul för andra att läsa men roligt att själv kunna få en snabb överblick över året.

Januari var en riktig vintermånad med snökanoner och oväder med en glimt av barmark mitt i. Flocken bestod av Frasse, Mojje och Wille. Det gick såklart inte att träna så värst mycket, mest jobba och snöpromenader. Och så hade Wille tjejer på besök, Tingsbackens Vanna och Erkens Yes. Det var både spännande och roligt!

Även februari var vintermånad med nån liten glimt av vår. Ett par riktiga träningar, med både får och nöt blev det. På årsmötet fick Mojje och Wille sina medaljer för 2012 års KM Nöt. Och både Vanna och Yes konstateras dräktiga!

Mars inleddes med en tripp till Skåne och kurs för Frida Greis. Frasse jobbar på hos kossorna och blir bättre o bättre. Vår lilla lamning stökas över och Wille blir stolt pappa till två valpkullar. Sju små valpar i vardera kull. En valp från Wille/Yes-kullen ska flytta hit. Jag var i Lekeberga och gick Steg 1-utbildningen för blivande vallhundsinstruktörer, Wille och Frasse åkte med.

I början av april var det åter dags för Lekeberga, då det var uba-träff. Trevligt och lärorikt! Frasse fick följa med som ensamhund, tror han gillade det. Mellan resorna till Lekeberga hade Wille ännu en date, nu med Lokagårdens Spot (Prick). Vi gick oxå kurs för Zonja Ottosson här hemma i Vannborga. Äntligen blir det vår på riktigt och man kan träna lite ordentligt! Och i slutet av månaden är det tävlingspremiär 2013 - IK1 i Skåne. Wille kom sexa första dagen och slog till med vinst dag två!! Första dagen vann Anjas Qvicka, Wille kusin! I och med detta hade vi 27 poäng till unghundscupen, kändes hur bra som helst! Jag valde oxå ut vilken valp som skulle flytta in i flocken - My Nr One Pep!

I maj börjar betessäsongen och framförallt Frasse jobbar med att sortera och ta hem kalvkor när dom ska plockas in. I slutet av månaden flyttar Pep in i huset till Mojjes förtjusning och Frasses förskräckelse (som snart går över). Månaden avslutas med en nötkurs för Catarina och Irene. Och Wille har en parkeringssnabbis med Torpvallarens Jinn som kom med färja från Gotland för att dejta.

Juni Wille blir pappa igen när Prick får sju små valpar. Här hemma växer Pep in i flocken och visar sig vara en öppen, följsam o ch go liten kille som mest bara är glad. I mitten av månaden griper ödet in och Mojje hittar ett nytt hem. Jag har under en längre tid funderat på att placera om honom då han inte trivdes på jobbet och vi inte klickade i träningen men ville inte annonsera ut honom. Men nu blev det bara rätt och Mojje är nu ensamhund på en gård inte alltför långt härifrån där han får all uppmärksamhet och helt enkelt lever livet! Sen var det var ännu en helg med Ik1-tävlingar för Wille. Det var knepiga djur med massor av drag, första dagen bröt jag och andra dagen kom han trea. Därmed hade vi startat sju IK1:or inom kvalperioden till unghundscupen med facit en bruten tävling och sex topp-tio varav en vinst. Härliga lilla hund! På sista tävlingen får jag nöjet att träffa några av Wille/Vanna-valparna, härliga glada små liv! Nu gick vi över till nöttävlandet igen för att ladda inför Nötcupen. I slutet av månaden blir det fyra starter i NN1. I Åtvidaberg inser jag ur ovana vi är vid kuperad terräng då Wille gör otroligt vida utgångar, sen åker vi till Skåne igen och där är det väldigt springiga djur. Men resultaten dessa dagar är 2a, 3a, 4a och avslutar med en vinst, nu är vi klara för NötCup 1. Återigen: härliga lilla hund! På hemmaplan är som vanligt Frasse första arbetshund och Wille hjälper till.

Juli blir en orolig månad. Morgonen den 6 vaknar jag av oväsen på bottenvåningen, det visar sig vara Frasse som fått ett rejält och långvarigt krampanfall. Det blev början på en orolig tid med medicinering, provtagningar och en massa väntan på provsvar. Under tiden var Frasse påverkad och dimmig av medicinen. I slutet av månaden debuterar Wille i NN2 där jag sabbar lite för honom genom att inte ha riktigt koll på läget. Wille skötte sig bra men jag inser att vi måste träna på fråndrivningarna. Tror vi fick tre SM-poäng, kul. Kände att det var jobbigt med Frasse och strök mig från sista tävlingen och stannade hemma istället. Den här månaden inhandlas en styck husvagn, trodde väl aldrig att jag skulle bli husvagnsägare... Månaden avslutas som den började, Wille blir pappa till Jinns sju små valpar som föds på Tingsbackens kennel på Gotland.

I början av augusti kommer dom sista provsvaren. Frasse har malignt lymfom. Den 8 augusti får han somna in för gott och han tar en liten bit av mitt hjärta med sig. Bara några dagar senare går Nötcupen av stapeln på hemmaplan och jag har ingen lust alls, vill bara att det ska vara över. Wille slutar trea på cupen. Senare under månaden kommer bc-tjejen Aliz hit för att bo o träna ett tag. Månaden avslutades med Willes IK2-debut, han skötte sig fint på springiga, roliga ryafår.

September inleds med andra dagens tävling på ryafåren, Wille kommer fyra och får sina första poäng till Sm Får och Sverigecupen. Senare under månaden var det dags för Skåne igen, det var IK2 som gällde. Fyra starter på två platser. I Storegård var det en stor fin bana med riktigt långt hämt, första dagen klantade jag bort då Wille såg flocken innan gå av banan och aldrig hittade "sina" får. Sen åkte vi till nästa tävling som hade sina egna svårigheter men inte lika stora avstånd och där tog vi revanch och kom trea! Dag två i Storegård hittade han fåren som stod ca 400 m bort och gjorde ett riktigt fint hämt, men fråndrivningen blev för tung och jag bröt. Men kände mig löjligt nöjd ändå. Jag bestämde mig för att ta en parningsvalp från Gotland, att bara ha två hundar kändes liksom bara fel och Aliz var ju bara på besök. Så en dag i slutet av månaden åkte jag till Oskarshamn och tog emot lilla Mellie som kom med färjan tillsammans med uppfödaren Kerstin. Ja, det blev en tik och jag kan inte riktigt säga varför det blev så, det kändes helt enkelt rätt! Mellie visade sig vara bedårande söt men med skinn på näsan och hon hade inga problem med att hävda sig i flocken. I september var det ju då dags för Unghundscupen! Tja, den hade väl gått bättre om vi tränat lite innan kanske. Men vi hade näst bäst hämtpoäng (47) och full pott på delningen iaf, som tröst för katastrofal fråndrivning och tid slut vid fållan. Vi slutade på nittonde plats med 58p. Jaja, vi tog oss dit iaf... Och inte att förglömma det viktigaste under denna helg, jag fyllde ju år och världens gulligaste Nela som jag camperade ihop med överraskade med tårta med brinnande ljus och allt! Själv hade jag nästan glömt att jag fyllde ;)

Oktober Pep har under hösten gått valpkurs hos bästa Anja och i början av månaden var det avslutning. Lite tråkigt, man vill gärna att det ska fortsätta liiite till. På den roliga lilla avslutningstävlingen kom den lilla token trea, dutti pojk! Pep får träffa fåren med jämna mellanrum men är inte riktigt trängsbar ännu (lite smågalen faktiskt) och det är ju ingen bråska. Mellie, liksom Pep, tände på fåren med en gång dom såg dessa ulliga varelser. I oktober åkte vi till Gotland och tävlade, det var riktigt roligt och jag fick träffa tre av Mellies kullsyskon. Dessutom fick Wille några fler SM-poäng. Andra dagen kändes Wille lite avslagen och vid delningen tog det stopp när poängen tog slut... Willes sista tävlingar för året är kvalet till Nordisk Nursery som gick uppe i Breviksnäs, superfint och trevligt. Wille kändes konstig och seg, efter dagens andra tävling var han helt utslagen så jag blev riktigt orolig. Tror vi kom på tolfte plats sammanlagt, dom i topp-tio gick vidare till NN. Vi halkade ändå med till slut då andra strök sig. 
       

I början av november bokade jag tid hos veterinär för att kolla upp Wille, det visade sig att han hade anaplasma. Vi behandlade med Ronaxan och jag strök honom från NN. Nu var det vila som gällde. Tävlingssäsongen var ju slut men på jobbet var det mindre roligt att inte ha nån hund. Pep är för liten och Aliz för på. Tur i oturen att det inte var betessäsong iaf. Pep börjar tränas så smått, mest bara attityd. Det är Mellies tur att gå valpkurs hos Anja och hon är rolig att jobba med - temperament och koncentration. Vi får vara med när Kennel Tjuvakull har valp/kennelträff och jag får se sex av sju Wille/Vanna-valpar. Så himla roligt, men svårt att liksom fatta att min lilla Wille är pappa till alla fina unghundar! Träningen med Aliz har kommit till sitt slut och vi kommer inte längre, hon flyttar hem till sin uppfödare igen. Jag hoppas verkligen att hon kommer att hitta sin plats i livet - lilla fina Aliz! I slutet av november kommer Karin Söderberg till Bläsinge och Anja och håller kurs i två dagar, jag går med Wille och Pep. Wille skötte sig bra med tanke på att han har en höglöpande tik på besök, Ullbitens Keya får förhoppningsvis valpar i slutet av januari. 

December När dom sista IK2-tävlingarna för säsongen har varit så ligger Wille på plats 41 på rankinglistan till SM Får/Sverigecupen. Jag kan ju bara konstatera att den här säsongen har gått så högt över mina förväntningar att jag blir lite mållös! Nåja, ner på jorden igen. Wille är färdigbehandlad och verkar på det stora hela som vanligt igen. Vi tränar en del men håller fortfarande igen på jobbet där det kan bli lite tungt. Han får jobba lite deltid helt enkelt. Mellies valpkurs avslutas, trååkigt! Men både Mellie och Pep är anmälda till fortsättningskursen. Förhoppningsvis ska det inte krocka för mycket med vallning och jobb. Hittills har vi en fantstisk grön vinter och det blir en hel del träning både på egen hand och med andra. Nu i mellandagarna var Tjuvakulls Franz med matte Michaela på Öland och tränade lite, det är så roligt att se Franz och andra Wille-valpar börja utvecklas i vallningen. Den gröna vintern verkar fortsätta en bit in på nästa år så det gäller att passa på. Rätt som det är så kommer väl snön..... Pep har kommit igång med träningen nu, jag lägger inga stora krav på honom men det känns bra. Och roligt! Så jag hoppas snön väntar ett tag till! 

Gott Nytt År!!!

...blev det i Bläsingen idag. Sååå skönt efter juldagarna med jobb och julfirande att bara vara igen :) Som en parentes har julen varit himla trevlig även om jag jobbat Har jobbat förmiddagar och på julafton blev det julfirande hos mamma och på juldagen den traditionella släktmiddagen. Alltid lika roligt att träffa alla!

Nu är det två dagars ledigt innan helgjobb och det känns ganska bra! Idag blev det alltså vallning - vilken överrraskning ;) Bl a var Michaéla med Wille/Vanna-valpen Tjuvakulls Franz på besök. Jätteroligt att se honom på fåren igen, verkar finnas en hel del koncentration där precis som hos pappan, men lite öppnare i huvudet tror jag. Fin kille! 

Själv åkte jag ifrån visslorna hemma och fick använda den fjösiga A1:an som låg o skramlade i väskan när Wille körde bana. Nåja, det gick ju sådär ändå. Ganska nöjd. Iaf med hunden. Pep gick ett par pass i 25:an och det kändes bra. Han får helt enkelt göra samma sak för det mesta nu, bygger upp bra attityd och trygghet i vallningen är planen. Känns som att vi snart kan ta ett litet kliv till framåt. 

Fick en liten bild på Wille och dom tre avkommorna som var på plats, man kan ju konstatera att utseendemässigt tar Pep och Franz efter sina mammor. Men Mellie är iaf lik pappa litegrann ;) Tack Anja som agerade fotograf och Lisa som jobbade hårt på att distrahera hundarna så dom såg lite städade ut :)

Tack alla för en trevlig dag! Och extra tack till Anja för goda fikat i halvlek!

P.S Har en A1-vissla till salu.... :)